Skit dålig bloggare är vad jag är...

Men det har hänt så mycket på sistone så jag har inte hunnit med att skriva. Vi börjar väll med Jossan. Hon har haft det super kämpigt med eksem och klåda sen hon var 1 månad gammal och vi har inte fattat varför. Nu vet vi varför. Hon har mjölkprotein allergi och tomat, paprika och ja allt i mat väg som är rött kan man väll nästan säga. Hon har förmodligen fler allergier men dom gör inga pricktester förrän lill fisen är helt fri ifrån eksemen vilket verkar vara nära nu. Att försöka hitta åt mat som Jossan kan äta är ju inte det allra lättaste kan man ju lugnt säga. Hade hon "bara" varit allergisk mot mjölkprotein så hade det varit betydligt fler burkar att välja mellan men se sån tur har ju inte lill skruttan tyvärr. 2 burkar i hela Strömsund har jag hittat åt som passar in i Jossan mjölk och rödmat allergi (konstigt med benämningen rödmat men jag orkar inte skriva ut en förklaring igen). Kul, eller kanske inte. Men jag ska lära mig allt om denna allergi oxå ska jag laga maten själv helt enkelt. Men nu är det ju så att den 30:e maj åker vi ju till Rhodos ( Yihaaaaaaa) Har ju längtat järnet efter denna resa men nu kommer det ju ett problem. Från att ha varit helt inställd på att köpa barnmat i Grekland till att inse att man måste handla all mat innan vi åker och dessutom kommer damen inte få allt för stor variation i matväg kändes ju inte helt underbart om man säger så. Men vad ska man göra. Jänt stackaren måste ju få äta hon med. Men som sagt allt går bara man vill. Och nu till nått roligare. Jag håller på att ta körkort. Jag har varit i Vilhelmina på intensiv kurs dom senaste två veckorna och ska tillbaks nu på Söndag och vara där till på fredag för jag har nämligen får både teori och uppkörnings tid. Kan inte beskriva hur lycklig jag är över detta och hur fantastiskt roligt det är att köra bil. Jag längtar oerhört mycket vill jag lova tills jag har detta efterlängtade körkortet. Det är frihet att kunna sätta barnen i bilen och kunna skjutsa dom eller bara ta bilen in till Östersund eller hälsa på kompisar som bor i byarna runt omkring utan att behöva be andra människor i min närhet och skjuts eller passa en buss tid. Jag hoppas innerligt att jag har körkortet i min hand eller åtminstone papperet där det står att jag har tagit körkortet. Hoppas, hoppas, hoppas!!!!!!
Nä nu ska jag fortsätta plugga teori mina vänner.

Ha det bäst!

Kram kram

Att trassla in sig i ett hav av lögner

Är ju inte så smart kan man ju tycka men det är många som lyckas göra det ändå. Jag minns själv när man var yngre och skulle på nån fest och man var tvungen att fråga mamma och pappa om lov först. Jag sa aldrig att jag skulle på fest för då skulle jag definitivt inte få gå iväg nånstans så man stod där och hävde ur sig ett hav av lögner om vad man skulle göra och det var ju oftast ganska långt ifrån sanning men man ville ju så gärna gå. Min mamma och pappa var ju inte dum och begrep väll mer än vad jag trodde men som sagt det var ju ändå lögner. Ibland blev man ju påkommen oxå av att man ljög och då blev det ju konsekvenser. Mina föräldrar har alltid sagt att man ska stå för det man säger. Och man ska inte ljuga. Och ljuger man ska man ha vett att be om ursäkt. Och det har jag lärt mig. Visst jag drar till nån vitlögn lite då och då. Så är det, jag är inte mer än människa. Men när det kommer till att ljuga om andra människor blir jag fly förbannad. Man ska passa sig för vad man säger om en annan människa. Och far man med osanningar om en människa så ska man ha klart för sig att sånt kan ge ödesdigra konsekvenser. Jag brukar ta det mesta med en nypa salt. Det är ingen mening i att rota och vältra sig i andras olyckor. Jag mår inte bättre av det iallafall. Jag har nog med att hålla rätt på vad jag själv gör och har ingen som helst rätt att lägga mig i andras liv om det förstås inte handlar om att ett barn blir misshandlat eller så. Men det är en annan sak. Det jag vill komma till är att jag är inte av behov att hänga ut andra människor offentligt. Jag är inte i behov att göra ner nån offentligt och jag är i definitivt inte behov av att ljuga om andra. Jag tror på detta engelska ordspråk : What comes around, goes around. Så är det. Förr eller senare får du sota för det du gör som inte är snällt.

Ha det gott

Meningen med en blogg är väll att...

Man ska få ventilera det man vill ventilera och att man skriver det man vill skriva. Jag är inte dum och begriper ju helt fullt och fast andra människor läser det man skriver. För mig kvittar det vem som läser det här eller ej. Jag skriver för att jag mår bättre av att skriva av mig. Jag drar inte heller min livs historia varje dag så några större hemligheter avslöjas inte heller. Och förresten har jag inga många av den varan heller. Jag behöver inte heller kolla upp vilka det är som läser min blogg för det är totalt ointressant. Oavsett om man är vän, ovän eller okänd så har det ingen betydelse för jag skriver ändå inte om nått som är "hemligt". Jag är den jag är och står för det fullt och fast. Gillar man inte det så är det så, jag mår inte dåligt av att inte vara älskad och omtyckt av alla människor. Man behöver inte älska alla så enkelt var det med det. Jag har mina familj,vänner och släkt det räcker gott och väl för mig.

Ha det gott

Reflektioner i natten

Jag är en person som i många avseende har dåligt samvete över en massa saker. Jag har dåligt samvete för att jag ibland inte kan hjälpa anhöriga när dom har det trassligt ekonomiskt. Jag har dåligt samvete för att jag ibland blir deprimerad och har svårt att se och höra vad andra känner och tycker. Jag har dåligt samvete för att jag inte leker tillräckligt mycket med mina barn. Jag har dåligt samvete för en massa saker. En del saker vet jag att jag inte kan göra så mycket åt. Jag bara är sån som person. Bra eller dåligt? Ja det vet jag faktiskt inte. Jag kan slå knut på mig ibland bara för att vara mina nära till lags. Och sen kan jag i samma veva bli förbannad över att det känns som om jag ställer upp för dom men får inget tillbaks. Konstigt va? Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta ekorrhjul ärligt talat. För det är sån jag alltid har varit och sån jag vill vara fast i små portioner. Jag vill vara den som hjälper i den mån jag kan. Jag vill att andra människor ska kunna känna förtroende för mig. Jag vill att min familj alltid ska känna att jag älskar dom över allt annat på denna jord. Jag vet inte vad som är bäst. Att vara snäll och mjäkig och i många avseenden dum snäll eller bestämd och kall och inte bry sig i nått. Jag vet inte. Vet du?

Sjuk, sjuk och åter sjuk

Min fredag började inte bra kan jag säga. Isabelle hade klagat och gråtit över att hon hade ont i öronen hela natten så jag insåg ganska snabbt att det var läge att ringa till Hälsocentralen. Och jag ringde och ringde och ringde. Efter en timme fick jag iallafall knappa in mitt telefonnummer. Sen var det bara att vänta på att nån ifrån HC skulle ringa upp. Efter en timme ringde en sköterska upp och fick typ en halvtimme på oss att ta oss upp till HC. Fick ringa en taxi för att hinna eftersom min mamma som skulle skjutsa oss inte svarade på mobilen (har tyvärr inte inför skaffat mig ett körkort än). Väl däruppe så kollade dom öronen och vänster öra hade det redan gått hål i och höger öra var kraftigt inflammerat. Vi blev hemskickad med antibiotika. Väl hemma så får Isabelle 40 i feber och mår allmänt taskigt. Som tur var så somnade tösen efter antibiotika och alvedon och sov bort febern. Tyvärr äter inte hon något bra. Hon äter inget alls närmare bestämt. Jag får iallafall i henne vatten och dricka och sånt men mat, godis, chips m.m. äts det en tugga av och sen ska hon inte ha nått mer. Jag tänker se om det inte blir bättre till på måndag och har hon inte börjat äta tills dess så ska vi baske mig upp till HC igen för då är det inte enbart öronen som spökar. Idag är det ju dags för körslaget på 4:an. Jag älskar körslaget. Hade jag kunnat hade jag själv velat vara med i en kör. Nä nu ska jag ta och byta på minstingen som sitter och grimaserar för glatta livet. Misstänker att det har hänt nått där bak.

Ha det gott

Tjejligan är sjuk

I lördags morse vaknade Josefine med täppt näsa och feber, en stund senare kom Isabelle in och hon hade oxå feber vilket jag redan hade misstänkt då hon hade haft krupphosta på natten. Och själv var jag inte heller så pigg och alert. Jossan har varit relativt pigg ändå fast hon har haft feber och Isabelle ja hon är alltid sig själv om hon inte har över 40 i feber. Men Isabelle vägrar att äta när hon har minsta lilla feber i kroppen. Jossan har ätit med god aptit men sovit otroligt dåligt. På över 48 timmar har jag sammanlagt sovit 3 timmar. För lite kan man ju tycka men vad ska man göra när dom små är sjuk? Det är bara att gilla läget. Har fruktansvärt ont i kroppen, dock ingen feber. Jag har ytterst sällan feber oavsett hur dålig jag är. Jag har inte haft feber sedan jag var 5 år faktiskt. Märkligt det där. Imorgon ska jag in till Östersund för att göra magnetröntgen på bäcken och ländrygg. Känner mig inte alls motiverad över att sitta på en buss och vänta i flera timmar och sen buss hem igen. Men far jag inte in på den här tiden nu så lär det ju dröja 2-3 månader till innan jag får en tid igen. Nä nu ska jag prova vila en stund med barnen.


Ha det gott

Varför lägger man inte ner socialtjänsten?

Alltså jag måste bara få ur mig den här skiten. Jag har en anhörig som har haft det ganska kämpigt det senaste året kan man lugnt säga. Han har mist sitt jobb han har fått ett nytt blivit varslad varit utan pengar till och från och mer eller mindre behövt ta hjälp ifrån oss andra i denna familj. Nu är våra resurser slut och han och hans sambo var till slut tvungen att vända sig till socialtjänsten här i Strömsund. Jag tror jag talar för en stor majoritet av befolkningen när jag säger att man bara vänder sig till soc som sista utväg. Man vill helt enkelt inte bli klassad som socialfall eller ta hjälp därifrån för att det helt enkelt känns förnedrande. Han ringde 2 februari och talade om att dom inte hade haft en inkomst (Han och hans sambo alltså) sedan i december och nu behövde dom verkligen hjälp. Han fick akut tiden en månad senare den 1 mars. När han väl kommer upp dit så blir han ganska bra bemött och av handläggaren och den handläggaren lovade att dom skulle hjälpa till och förstod att det här inte gick längre och att det var självklart att dom skulle få den hjälp dom behövde. Det gick ett par timmar efter att han hade varit där då den här handläggaren ringer och säger att dom inte tänker hjälpa dom. För hon hade pratat med sin grupp som hade sagt att dom inte var berättigad nån hjälp. Det är nu cirkusen börjar på allvar. Min mamma ringer socialstyrelsen för att höra om detta är rätt och riktigt för dom blev helt knäckt. Dom i sin tur vill att dom ska göra en anmälan så dom får granska ärendet. Dagen efter ringer handläggaren igen och vill ha in mer papper ( och varför då kan man ju undra eftersom att dom redan hade gjort avslag på deras ansökan ) från 1 år tillbaka. Då blev jag mer eller mindre rosenrasande och ringde socialstyrelsen och undrade om det får gå till på detta viset. Nej det fick det ju givetvis inte och dom undrade på socialstyrelsen vad soc skulle med papper (så som el, lönespecer m.m.) från ett år tillbaka. Det var inte relevant. Det dom ska göra är att gå tillbaka är två månader tillbaka i tiden inte 1 år. Iallafall så ringde soc till dom nån timme efter jag hade pratat med socialstyrelsen och helt plötsligt skulle gå med på att ge dom ett matbidrag på 740 kr. Mycket underligt kan man ju tycka från att ha gett avslag till allt till att ge dom ett matbidrag. Samt att soc skulle prata med kommunen om att ge dom uppskov med vattnet så att vattnet inte stängdes av. Idag ringer soc igen och talar om för dom att dom inte tänker hjälpa han med vattnet utan att dom kommer att låta kommunen stänga av det eftersom att dom inte har några barn. Och fast dom förklarade att huset är vattenburet och att huset kommer att frysa sönder så talade denna handläggare om ( detta var en annan handläggare än den första ska tilläggas ) att det brydde dom sig i och tog ingen hänsyn till det. Och förresten säger handläggaren att det är ingen mening att du anmäler detta till socialstyrelsen för då tänker vi nita dit dig om det blir en rättslig process. Säger man så? Lägg ner skiten. För soc i strömsund gör ingen nytta iallafall.

Ha det gott

Lite sorgsen, lite glad och lite av varje

Jag är sorgsen för att jag nyss läste en blogg som jag har följt ett tag nu om en tjej som heter Anna som har somnat och troligtvis somnar in för gott i natt eller dom närmsta dagarna. Hon har kämpat så tappert mot den här förbaskade äckliga sjukdomen cancer i mer än ett år men nu orkar inte hennes kropp mera. Hon lämnar efter sig sin make Henrik och deras lilla dotter Tilda som är bara 2 år. Ibland känner jag en vrede över hur jävla orättvist livet är för en del människor. Livet verkar vara ett lotteri. Det är inte rätt att människor ska kämpa så tappert och likt förbannat så pekar livet ändå i riktningen döden. Nästa hållplats är döden. Det är inte rätt och det är inte riktigt. Det enda jag känner som är bra i detta elände är att hon slipper lida nått mer. Hon slipper ha ont nått mer. Men det måste vara en klen tröst för dom närmaste anhöriga det förstår jag men jag tror man måste tänka så för att inte sörja ihjäl sig. Mina tankar går till Anna och hennes familj just ikväll. Återigen önskar jag att jag hade oömt med pengar så jag kunde starta ett krig mot cancern. Skänka en massa pengar till cancerforskning och be till högre makter att man hittar ett effektivt botemedel som tar död på all form av cancer. Jag är glad för att jag har haft en underbar helg med min älskade man. Vi sov på hotell och såg musikalen Buddy Holly i Örnsköldsvik. Otroligt bra musikal! Se den om ni har möjlighet.

Ha det gott

Bokrean har börjat

Jag är ju som rätt pank nu trots att lön och sånt har kommit så jag förstod väll nästan att jag inte skulle ha råd att köpa några många böcker på bokrean i år. Jag älskar att läsa och jag älskar bokrean. Jag satt och kollade i den lokala bokhandelns bokrea blad och insåg att det skulle inte bli många böcker för mig i år då böckerna var ändå ganska dyra. Jag hade inte råd att köpa för mer än 250kr tyvärr. Bara för skojs skull så gick jag in på Adlibris sida för att kolla hur deras bokrea såg ut och jisses vilken dröm jag kom till. Hur många böcker som helst på rea vill jag meddela. Jag hittade 8 böcker för 210 kr där frakten ingår. Jag blev super glad kan jag säga. Visserligen var en del pocketböcker men det gör mig ingenting. Är det bara spännande läsning så kan jag sträck läsa boken oavsett i vilket format. Visserligen kommer nog inte böckerna förrän i nästa vecka men då har jag ju nått att se framemot. 19kr gick frakten på och det är väll inte dyrt? Det tycker inte jag iallafall. Jag kunde ju givetvis inte hålla mig ifrån bokhandelns rea men det enda jag handlade där var en bok för 39kr men mer än så blev det inte. Men så där kan det ju vara ibland. Men hur som haver så rekommenderar jag starkt att gå in på Adlibris.com om ni är köpsugen nu så här i bokrea tider. Ni kan få många böcker för pengarna=)

Ha det gott

Det är som det är och som det alltid har varit... Eller?

Nä fy bubblans vad jag är less på denna kyla. Är det ingen som har en massa överflödiga pengar liggandes som kan skänka lite till mig? Skulle lätt ha kunnat ta med mig familjen till Gran Canaria eller till nått annat varmt ställe just nu. Jisses vad trist det är när det är så här kallt. Nog om kylan nu. Jag har tänkt på en sak. Man tycker ju att människan ska kunna förändras från det att man är barn och i princip från det att man är tonåring till att man är vuxen. Jag har förändrats under årens gång på många vis. Inte nödvändigtvis till det bättre kan min man tycka =) men jag har förändrats helt klart. När jag gick i högstadiet så hade jag ett ganska bra självförtroende och jag var väldigt bestämd över vad jag tyckte och tänkte och ingen kunde överhuvudtaget sätta sig på mig. I Gymnasiet blev jag väll mer och mer osäker på mig själv och visste inte vem jag var eller vad jag ville. Det lossnade när jag började bli runt 21 år. Jag fick tillbaka självförtroendet igen och jag började väll bli den jag är idag. Jag älskade att festa och hade mycket vänner som jag umgicks med. Dom flesta av mina vänner var singel då så vi hittade på en massa skojiga och tokiga saker. Men jag hade så kul och det absolut inget jag ångrar idag kan jag säga. När jag var 23 år så träffade jag min man med buller och brak kan man mer eller mindre säga. Han är min livs kärlek och vi har varit tillsammans i snart 6 år och varit gift i 5 år till sommaren. Vi har för det mesta roligt tillsammans och vi har samma humor och ganska lika humör för den delen. Visst bråkar vi som alla andra. Nått annat vore bara dumt att säga. Men vi delar med och motgångar och vad som finns i framtiden kan man ju aldrig sia om men jag hoppas att vi får åldras tillsammans och att vi kommer vara tillsammans livet ut. Men som sagt man vet ju aldrig hur framtiden ser ut. Hur är jag som person idag då kan man ju undra. Ja jag är en ganska lugn person som gärna kan hitta på nått hyss emellanåt men jag föredrar för det mesta att vara hemma med min familj. Min familj är nummer 1 för mig och det slår inget annat. Jag har rätt så bra självförtroende och en rejält jävlar anamma. Jag trivs relativt bra med hur jag är idag. Men visst jag är som jag är ja med. Jag skulle nog behöva ändra lite beteende och snygga till lite i hur jag är men samtidigt så har jag ingen lust att ändra mig för andra människor. Min familj älskar mig som jag är och mina vänner för den delen med. Det räcker för mig. Dom flesta människor förändras. En del till det bättre och en del till det sämre. Men hur andra lever det skiter jag i. Jag har nog med mig själv för att bekymra mig över andra. Sån är jag.

Strök tvätten och sen blev jag...

På ett mycket bättre humör. Jag har strukit massor med kläder igår och idag och ändrat om i hyllorna i barnens klädskåp. Sebastian fick hyllorna längst ner så nu kan han själv plocka vilka kläder han vill ha. Isabelle fick hyllorna i mitten och Josefine fick hyllorna längst upp. Isabelle behövde ha haft minst 3 hyllplan men det gick inte för då har jag aldrig fått plats med Josefines kläder så det var bara att stuva in det så gott det gick. Knepigt det där att man kan bli på ett mycket bättre humör av att göra nått så tråkigt som att stryka tvätt. Enda felet med det hela var att jag fick ont i ryggen men det spelar ju ingen roll vad jag gör så får jag ju ont i den. Fysisk smärta är hanterbart tycker jag. Jag är så van vid det så man orkar inte bry sig längre. Ska bli skönt att få ryggen uppkollad ordentligt nu. Ska på skiktröntgen snart så då får man veta förhoppningsvis varför jag får ont i ryggen i tid och otid. Jag längtar tills man kan börja träna ordentligt. Som det är nu så kan inte sjukgymnasten hitta ett passande program eftersom att man inte vet vad det är för fel men jag tror att det beror mycket på övervikten jag har och pågrund av att jag just är otränad. Det är vad jag tror iallafall men jag är ingen doktor. Nä nu ska jag ta och steka lite pannkakor.

Ha det gott

När jag har mycket motgångar

Så brukar jag titta på en del bloggar för att bli påmind om att jag har det aldrig så svårt som en del människor kan ha. Ta till exempel Himlen Kan Vänta George. Om ni har sett det programmet på Svt 1 så vet ni vem jag pratar, har ni inte sett det så kan jag tala om att det är en man som inte är svår att beundra. Han har en obotlig cancer. Hans tumörer sitter tyvärr i huvudet. Han har en kämpa vilja utan dels like och vill inget hellre än att leva. Trots att han har väldigt ont och döden nosar han i hälarna så är han för det mesta positiv och glad och försöker leva livet fullt ut. Han tror på att det kommer komma ett botemedel och har gett sig fasiken i att han ska leva tills dess och bli frisk. Nåt annat existerar inte. Han har en underbar fru som stöttar han i vått och torrt och dom vill gärna skaffa barn. Och jag hoppas innerligt att han få uppleva den glädje det är att få ett barn i sitt liv. Då kommer jag på mig själv hur självömkande man är som människa. Jag skäms nästan för att jag tycker synd om mig själv när jag mår dåligt över pengar och annan skit.

När kommer det goda ur det onda?

Det skulle jag bra nog gärna vilja vet. När vänder oturen till tur? Det skulle jag oxå gärna vilja veta. Det är mycket nu och jag undrar när det blir till det bättre...Jag bara undrar...

Sur och grinig

Ja jag vet. Det är ingen mening men jag har en sån dag idag. Jag är små less och vet inte vad jag vill göra och tyvärr har väll mitt humör smittats av på stackars Isabelle. Ja det var ju inte riktigt meningen men jag har svårt att dölja vilket humör jag är på eftersom att jag fortfarande inte riktigt är frisk ifrån deprissionen. Och nej det är inte ofta jag är på det här humöret. Jag blir så här när det blir för mycket av allt. Jag fixar inte riktigt när det blir för mycket motgångar jag blir stressad och får lite ångest och då brukar jag bli på ett mindre bra humör. Jag har aldrig tagit ut det över barnen för det skulle jag aldrig förlåta mig för men jag blir ganska distanserad och det gillar inte Isabelle alls av förståeliga skäl. Jag har faktiskt inte mått så bra som jag gör nu på nästan ett och ett halvt år. Så ja dom här dagarna kommer mer och mer sällan men när dom kommer så skulle jag helst vilja stänga in mig i ett rum och vara ifred. Just nu mår jag mest dåligt av att så mycket saker har gått sönder och vi har varit tvungen att laga bilen till exempel och nu kom M hem med sina glasögon som hade gått sönder och som behöver fixas och det blir ju en relativt dyr utgift till och sen ligger vi knappt plus minus noll nu eftersom att vi la ut över 10000kr på bilen plus några tusen till på lite andra grejor som gått sönder förra månaden och det känns inget kul. Och tack vare att M var vabb ledig förra månaden så får han knappt nån lön som är nått och FK har beslutat att trots att jag var sjukskriven för just deprission förra månaden så skulle jag då ändå klara av att ta hand om barnen när dom är sjuk så där får vi inga pengar ifrån heller. Ja det känns som inget kul iallafall. Jag vet att vi kommer att klara oss. Det gör vi alltid och jag vet att jag alltid hurrar upp mig i onödan. Men ja jag får panik över sånt här. Det blir för mycket helt enkelt och nu känner jag bara att just idag kan jag inte tackla det riktigt.

Återigen en lördag

Idag har jag haft mer eller mindre häcken full... Ja alltså inte av jobbiga saker utan vi har mest varit och flängt och snackat en massa skit med min underbara vän M och hennes lilla T. Vi vaknade väll runt halv nio imorse och gjorde gröt frukost. Sen klädde vi på oss och jag smörjde in Jossan med kortison för jag tyckte det var kallt ute och då brukar hennes eksem bli en aning värre. Hon var relativt fin i huden så jag tänkte väll att det kommer inte att bli värre iallafall. Vid halv tolv kom mamma för att hämta mig och tjejerna för Bella var bjuden på 4 års kalas. Vi kom dit vid tolv och jag klädde av barnen, ser efter en stund att jossan armbåge är full med sprickor av halv blodigt eksem. Min undran är då hur detta kunde ske på mindre än timme??? Jag börjar känna mig rålös när det gäller hennes eksem. Vi har smörjt och smörjt nu i flera veckor och hon hinner vara relativt fin i huden i en dag eller två sen är hon alldeles full i eksem så fort det börjar bli minus 10 utomhus. Jag törs knappt gå ut med henne i vagnen längre när det är kallt för jag vet då att det kommer bli värre i hennes eksem. Men hur kul är det att sitta inne och uggla dag ut och dag in. Jag behöver luft! Jag behöver röra på mig! Men jag kan inte så länge hon blir så här. Ja det är inte lätt. Jag hoppas att det ordnar sig snart. Tillbaka till idag då. Jo vid halv fem kom M och T och hälsade på vilket var mycket trevligt. Vi fikade lite och pratade om livet i största allmänhet oxå bjöd jag dom på middag. Marinerad fläskfile och potatisgratäng blev det. Rätt gott så här på en lördag. Dom for väll hem strax innan åtta och jag och Bella tittade på Melodifestivalen vilket var dötrist då det var 2 låtar som var bra. Börjar bli ganska less på dessa deltävlingar om jag ska vara ärlig. Nä det var bättre förr;)


Ha det gott

Har fått sommarjobb

Wihooo! Jag har suttit och väntat på att jag skulle få svar på om jag fick sommarjobb i sommar och det fick jag=). Jag blev jätteglad kan jag säga för jag ska få vara på samma ställe som jag har vart till och från dom senaste 6 åren=). Förmodligen får jag börja i mitten på juni och det passar mig alldeles perfekt för vi kommer ju ifrån Rhodos den 7:e så då hinner jag vara ledig med barnen en hel vecka innan allvaret börjar. Eftersom att det är ett sommarjobb så lär jag ju säkerligen inte få vara ledig nått i sommar men det gör inte så mycket för vi far ändå oftast på små semestrar lite då och då från hösten till vårkanten. Och Magnus jobbar ändå så mycket på sommaren och har lättare att vara ledig under vintern. Jag är så glad att jag får vara på mitt gamla ställe för det stället kan jag utan och innan. Jag skulle få en inskolning iallafall och det är ju bra eftersom att jag inte har varit där på över 2 år. Nu är det körkortet bara som jag måste ta tag i nu. Jag ska försöka börja med det om några veckor. Sen så måste jag söka barnomsorg till Josefine också. Jag hoppas verkligen att jag får samma dagmamma som jag har till Josefine. Hoppas, hoppas. Nä nu ska jag ta och fundera på vad jag ska trolla fram för mat.

Ha det gott

Vem bestämmer över liv eller död?

Igår läste jag en artikel i aftonbladet om jag inte minns helt fel. Den handlade om en liten bebis som hade fått andningsuppehåll när hon var 3-4 veckor gammal (kom inte ihåg exakt ålder) och tyvärr hade den här lilla bebisen lyckats få en hjärnskada pågrund av syrebristen. Nu är det så att läkarna vill stänga av andnings hjälpmedlen som den här lilla flickan har. Men föräldrarna vill inte. Och det förstår jag för hon har reflexer och hon tittar och reagerar. Dom hade till och med fått tagit upp henne och badat henne. Men läkarna säger att hon kommer att vara ett kolli och att hon inte kommer få ett värdigt liv. Ja alltså jag känner mig oerhört lyckligt lottad att jag inte är i dessa föräldrars tragiska sits önskar ju givetvis att jag aldrig hamnar i den heller. Jag vet ärligt talat inte hur man skulle ställa sig till i det här. Jag skulle kämpa livet ur mig för att mitt barn skulle få leva. Jag skulle ta minsta lilla framsteg som en lotterievinst och kämpa ännu hårdare. Jag förstår föräldrarna så väl. Men när ska man sluta kämpa? Har alltid läkarna rätt i det dom säger? Jag hoppas iallafall innerligt att mirakel inträffar och att den här bebisen inte är så dålig som dom säger. Hon är ju bara en bebis. Jag önskar innerligt att det fanns en möjlighet att se till så hon blev frisk igen.

Ha det gott

Vad jag vill bli när jag blir stor

Jag vet ärligt talat inte vad jag vill bli. Eller bli och bli. Jenny är jag och kommer ju alltid vara för tid och evighet men jag menar vad jag skulle vilja jobba med. Jag har ju som ingen utbildning eller så. Bara erfarenhet ifrån omsorgen och inom affär. Och det är väll i och för sig inte så bara men jag vill ju så mycket mer. Men vad vill jag göra??? Jag trivs att arbeta med människor. Friska som sjuka det spelar mig som ingen roll. Jag trivdes superbra på mitt senaste jobb men tyvärr så existerar ju inte det jobbet längre. Jag älskade mitt jobb som platsansvarig och samordnare. Jag hade världens bästa chef och världens bästa personal. Vi kämpade i vått och torrt och gjorde det bästa för våran brukare. Men så här är ju livet. Det går upp och det går ner. Ett tag ville jag bli läkare men så insåg jag att jag skulle vara så rädd för att ställa fel diagnos så jag skulle nog inte fixa detta yrke i längden tyvärr. Sen tycker jag om att skriva så då tänkte jag att ja men författare kanske man kan bli men då insåg jag ganska snabbt att jag skulle inte orka skriva en bok på 400 sidor eller så som är tillräckligt spännande för nån att läsa. Nä jag har som hamnat på en avsides väg för tillfället där jag inte vet om jag ska svänga till vänster, höger eller rakt fram. Jag vet helt enkelt inte vad jag vill. Och jag är ju faktiskt vuxen och jag är ju faktiskt stor redan. Men jag måste bestämma mig snart för att välja en väg dit jag vill gå för hur än det är så är jag skyldig mina barn att ansvara för deras liv och leverne och det blir ju lite svårt att försörja dom om jag inte har nått jobb. Jag lovar jag ska snart inse att jag har blivit stor ;)

Ha det gott

Min söta bellebus=)

En uppdatering vore nog på sin plats

Sen sist jag skrev har vi hunnit döpa Josefine, jag har varit bakis och magsjuk och hunnit varit inne i Östersund med Josefine på barn. Men vi börjar väll ifrån början. Lördagen den 30:e januari var det dags för Jossan att få höra i faderns och sonen och den heliga anders namn i kyrkan samt få en skvätt vatten på huvudet. Vi skulle döpa henne klockan tre i kyrkan så vi gick väll dit runt kvart i tre. Vi har väll ungefär 10 meter till kyrkparkeringen så det är ju inte överdrivet långt direkt. Sylvia och Morgan blev faddrar till våran tös den dagen och vi hade endast bjudit in dom närmaste i våran släkt och familj vilket i och för sig resulterade i rätt många personer. Men det var en super trevlig dag på alla sätt och vis och jag är jätte glad att så många kom och ville vara med. Sedan på kvällen var det bestämt att vi skulle ha tjej fest hos Malin. Det var super kul och jag blev för överförfriskad kan man ju lugnt säga men det kanske blir så när man inte är ute så ofta. Dagen efter så var min make världens bästa och fixade så att barnen fick frukost och lunch och såg till att dom hade på sig rena kläder m.m. vilket jag är väldigt tacksam över. För själv så låg jag mer eller mindre och bad om att få själv dö där ett tag för helsefyr vad bakis jag var, bara jag tänkte på vad jag hade druckit under lördags kvällen så var jag tvungen att uppsöka toan för att ropa på ulrik i porslins guden. Nä jag lovade mig dyrt och heligt att det dröjer länge till nästa gång jag tar en sådan här brak fylla. Sen kom måndagen och jag var fortfarande bakis. Trodde jag iallafall. Men då visade det sig att jag har givetvis åkt på en hejdundrande magsjuka till på köpet. Heja vad kul det blev. Och kvällen/natten mot onsdagen skrek Josefine i ren och skär smärt panik tror jag för det var ett skrik och gråt jag aldrig hade hört förut och vid åtta på morgonen ringde jag till sjukvårdsrådgivningen för då hade hon skrikit av och till i nära 12 timmar och jag hade inte listat ut vad felet var. Så vi fick komma upp på HC här i Strömsund där man skickade oss vidare till barn i Östersund. Och gissa vem som var världens gladaste bebis när vi kom in...Jo givetvis Josefine. Men vi blev inlagd ändå på barn för hon såg anskrämlig ut i eksemen också ville dom hålla koll på hennes mage utifall det kunde vara tarmvred. Och vi fick super bra hjälp av en eksem sjuksköterska som heter Anna. Hon hjälpte oss med rätt kortison och mjukgörande och Jossan har blivit mycket mycket bättre sen dess. Tack för det=)Vid sex på kvällen kom avdelnings läkaren in och vi fick bege oss till patient hotellet istället för Jossan var ändå så pigg så vi fick bo där på natten istället men det gjorde inte mig så mycket. Dan efter gick vi tillbaks till barnmottagning och fick träffa läkaren som skickade hem oss tack och lov och det var super skönt vill jag lova. Det verkar som att magen är okej på henne iallafall. Vi var in på återbesök igår och dom tyckte som jag att hon såg mycket bättre ut nu så nu håller jag tummarna att det håller i sig. Nä nu ska jag stryka lite tvätt.

Ha det gott=)

Nya kanaler och mystisk magsjuka

Ja så nu är parabolen installerad och tvn har fyllts på med massor av kanaler. Ja det är ju på både gptt och ont.Isabelle är ju helt lyrisk över att det finns så många barn kanaler. Hon är ju hemma och är sjuk för hon spydde ner sig totalt i onsdags som sagt innan vi hann till dagmamman. Men det sjuka (i det sjuka haha) är att hon slutade spy efter några timmar och så blev det lugnt ett tag och sen spydde hon en gång till. Igår vägrade hon att äta överhuvudtaget ända tills middagen var serverade. Men det spydde hon upp en halvtimme senare. Men det kan ju lika väl vara att magen inte riktigt var med efter allt kräkande i onsdags. Idag är jag riktigt klen i magen istället. Jag får kuta på toa i tid och otid. Inte för att spy men ja ni vet det andra. Mycket mysko är det iallafall. Josefine verkar inte vara berörd av nån magsjuka än så länge. Peppar, peppar ta i träd. Jag hoppas innerligt att hon klarar sig ifrån det iallafall. Nä nu ska jag starta diskmaskinen.

Ha det gott

Väntar och väntar...

Nu ska det äntligen komma en installatör och installera canal digital. Inte för att jag har sånt stort behov av tv kanalerna just nu men det ska bli väldigt skönt att få upp grejorna som står ute i hallen och tar plats. Det har gått för bra för mig nu måste jag säga i ett par dagar så jag sitter mest och väntar på att nått ska gå riktigt åt helvete nu. För det är så det brukara vara. Kalla mig pessimist men det är så det brukar gå till i mitt liv. Vi får väll se. Igår var det spy kalas här kan man lugnt säga. Iallafall i typ fyra timmar. Vette tusan vad Isabelle har åkt på för magsjuka för nu idag är hon frisk som en nötkärna och har inte spytt sen fem igår eftermiddag. Ja vi får väll se om det kommer nått mer idag för hon har knappt ätit nått så det finns väll inte så mycket att spy av längre skulle jag tro. Nä nu ska jag vänta lite till.

En bra dag gör mycket för själen

Igår hade jag en sån här dag då det bara bubblade i mig. Jag hade kunnat gått 10 mil utan problem. Jag var dels rastlös men dels mådde jag hur bra som helst igår. Och jag fick en massa grejor gjorda oxå. Jag hade så mycket energi som flödade över så jag var bara tvungen att gå upp på arbetsförmedlingen och skriva in mig. Och det var väll i och för sig en av dom dummaste grejorna jag har gjort på länge men se det rörde mig inte i ryggen. Jag kom upp dit och fick träffa en handläggare som skulle hjälpa mig. Hann jag öppna munnen så var det ju bra innan människan förklarade för mig att det inte var så smart att jag skrev in mig då jag är föräldraledig. Jag sa att jag var tvungen att försöka att hitta mig ett jobb och att jag var nöjd bara det vart några dagar i månaden men helst så önskar man sig ju en heltids tjänst. Ja men vad ska du göra av din bebis då om du får ett jobb säger människan? Ja så vitt jag vet sa jag så har hon ju en pappa oxå som kan ta hand om sitt barn. Ja, ja visserligen men jag tycker att du ska ta vara på den tid du har med din bebis. Ja sa jag och det tänker jag göra men jag måste fortfarande försöka att få tag på ett jobb innan mina föräldrapennings dagar används upp. Du vill inte börja studera frågade den här handläggaren. Öh nä det har jag som inte tänkt på sa jag. Nä men jag tycker nästan att du skulle ha gjort det för du vet det finns inte så mycket jobb nu för tiden. Ja jag tackade för mig och gick för det det var ju rätt uppenbart att den här människan inte ville hjälpa mig. Jag vart inte speciellt sur över det utan tänkte mest att det här kan jag ändå fixa själv. Och jag kan ärligt säga att jag har fixat alla dom jobb jag har haft alldeles själv och det ska nog gå den här gången med fast det kommer att förmodligen ta ännu längre tid. Men så är det ju inte bara för mig utan det finns ju jätte många arbetslösa i vårt avlånga land. Nä jag ska se ljust på framtiden och hålla tummarna för att en arbetsgivare vill ha mig.

Om man fick önska

Så skulle jag önska att mina barn och alla i min närhet fick vara friska och krya och ha ett långt och bra liv. Om man fick önska skulle jag önska att jag hade oömt med pengar så jag skulle kunna hjälpa dom i min närhet som har det svårt ekonomiskt också skulle jag ge en massa pengar till barncancer fonden. Det värsta jag vet är att se andra lida och se hur dom måste vända på varenda slant och pengarna är slut innan månaden ens har hunnit börja. Och cancer! Det vidriga sjukdom som äter upp dom cancer sjuka bit för bit. Jag skulle även vilja skänka pengar till Min Stora Dag. Jag tycker dom gör så bra saker för barn som är svårt sjuk, och det uppskattas nått så enormt av barnen som är sjuka. Åh det finns så mycket jag skulle vilja skänka pengar till. Man mår så dåligt när man ser hur andra människor drabbas av sjukdomar. Och värsta som finns är när människor dör. Och speciellt barn! Klarar inte av att läsa om sånt eller se det på tvn. Jag gråter floder och ligger sen och grubblar på natten över varför. Jag vet, det är ju inte jag som är närstående men jag kan inte rå för det. Jag lider med familjerna som mister det dom har mest kärt. Om man fick önska så skulle det inte finnas svält, krig, cancersjukdomar och andra farliga sjukdomar och fattiga. Om man fick önska...

Vart är grejorna Canal Digital?

Jag beställde ett parabol paket med Canal Digital strax innan jul. Grejorna har inte kommit än och Installatören är måttligt road och skulle gärna velat satt upp dessa grejor för länge sedan. Jag ringde till kundservicen på Canal Digital i tisdags och hörde vart grejorna hade tagit vägen och blev lovad att grejorna skulle vara här till senast fredag den här veckan. Och det är dom inte kan jag säga. Det är ju fredag idag och det är ju klart dom kan ju komma senare i eftermiddag men jag har svårt att tro det. Så det är väll bara att vänta. Nu till nått helt annat. Josefine (bebisen alltså) är en mycket mat frisk bebis kan man lugnt säga. Hon är riktigt rund och go och man kan inte göra annat än att pussa och krama henne (vilket hon inte gillar). Hon äter ungefär 6-7 gånger per dag 210 ml ersättning plus att hon äter en nästan full burk med smakportion varje dag. Igår var jag lite dum och gav henne endast katrinplommon pure, hon fick även mosad potatis men det var ingen höjdare. Jisses vad hon gjorde i byxan. Ja jag säger då det. Men hon var ju nöjd och glad och det är ju huvudsaken. Idag är det lugna gatan här hemma. Sebastian leker just nu med Josefine som ligger på en filt framför tvn och jag funderar på att ta mig en kopp kaffe. Nä nu är det färdig skrivet för idag.

Tack och hej

Jenny

Kan man köpa ett nytt liv?

Har en till dålig dag så det skriker om det. Usch vad jag börjar bli trött på det här. Jag undrar om det går att köpa en nytt liv eller iallafall väl valda delar av ett nytt liv. Barnen måste följa med till mitt nya liv och maken och mamma, pappa, bror och syster och all min släkt och alla mina vänner förstås. Kanske inte så stor mening att byta liv då dessa människor är en stor del av mitt liv. Och sen har jag nog inte pengar så det räcker att köpa ett nytt liv för heller så det kommer inte att gå iallafall. Jag är så less på all otur som ligger över mig som en åskmoln. Skulle lätt ha kunnat gett bort denna otur gratis kan jag säga. Idag har jag börjat med att stöka bort julpynt och dylikt. Har dock endast hunnit ett rum och börjat på ett annat. Så det är ju bara resten kvar då. Det tar ju sån förbaskad tid när jag ska stöka bort såna här saker. Det ska dammtorkas lister och blommbrädor, bord, stolar och allt som hör ett rum till. Jag vill gärna att det görs ordentligt på en gång. Men så har jag ju en 3 åring som inte är så intresserad av att mamma ska städa. Det ska dansas och sjunga och lekas helst istället. Och bebisen är ju inte heller så förtjust i att ligga på samma ställe i mer än 10 minuter. Är trött som bara den och funderar på att lägga mig nu när ändå Josefine och Isabelle är lagd för natten.

Ha det gott

Jenny

Mitt liv som oturs drabbad

Om vi säger så här 2010 har INTE börjat vidare toppen för mig och min man. Strax innan jul så lagade vi motorvärmaren i bilen och det gick på 4000kr endast. Väldigt lämpligt så här innan jul och allt men vi tänkte att ja men nu kommer det inte bli så mycket mer att laga på denna bil innan vi ska köpa en ny. Och det var riktigt dumt tänkt. Den 2 januari i år brann våran motorvärmare. Det hetsade jag väll i och för sig inte så mycket över för det får bilverkstaden fixa till för nått är ju uppenbarligen fel om en ny motorvärmare brinner upp efter ett par veckor men det kändes lite lejsamt då det tog och blev minus 30-35 en hel vecka. Vi kunde inte ta oss nånstans. Jätte kul! Sen kom dom hit för att installera diskmaskinen. Och då visade det sig att vi var tvungen att sätta in en speciell blandare för att kunna använda diskmaskinen och det skulle gå på ca 2000 kr. Jippie! Sen hade jag beställt en Canal Digital paket som skulle installeras och sånt men problemet är att installatören kan ju som inte installera nått som inte finns, för det paketen med parabol, box och m.m. har inte kommit. Det kommer tidigast nu på fredag. Sen blev jag utförsäkrad från försäkrings kassan tack vare att jag hade varit sjukskriven för länge vilket är väldigt märkligt då jag ligger i twist med försäkrings kassan angående min sjukskrivning. Mer om det en annan gång för det är en lååååång historia. Och det ringde dom pappskallarna och berättade 8 januari och jag blev tydligen utförsäkrad redan 31 december 2009. Tack för den! Så dom dagarna har jag inte chans i helvetet att söka pengar för. Men men har jag levt fattig tills nu så kan jag väll fortsätta en månad till. För det är ju jätte kul och se att min man får stå för allt för att man själv inte kan lägga till nått eller bidra med nått mycket. Man skäms ju inte alls och mår dåligt över det. Sen visade det sig idag att dieselpumpen i våran bil läcker en massa diesel. Så det är ju bara till att laga bil skrället igen och det kalaset kommer att gå på minst 7000kr. Och dessa eländen har hänt inom loppet av en 12 dagars period. VAD ÄR DETTA? Vem har jag retat för att få denna otur över oss?

Kött diet...Bra eller mindre bra

Hej!

Jag var till en vän idag som hade börjat med en diet deklarerade hon för mig. Jaha sa jag, funkar det? Jodå det gjorde det enligt henne. Hon hade gått ner hela 5 kg på en vecka. Tydligen gick det fort ifrån början. Hon pratade sig varm om denna diet så jag tänkte " ja men varför inte, prova skadar ju inte ". Så nu ska jag prova en så kallad kött diet. Tydligen var det toppen toppen och äta ägg och bacon till frukost vilket gjorde mig ganska glad då jag är stort fan av engelsk frukost. Får väll visserligen hoppa över bönorna och det rostade brödet men men 2 saker av 4 är ju inte illa pinkat det. Det borde ju fungera iallafall. Och allt godis och annat slisk får man ju hoppa över men jag tänkte faktiskt ha en lördag en gång i månaden då jag får unna mig nått lite gott som godis eller nått annat slisk. Nä jag ska gå in i det här seriöst och med målet att lyckats med att nå iallafall hälften av min drömvikt tills vi åker till Rhodos den 30 maj. Ett mål en väg och förhoppningsvis ett lyckat uppdrag.

Ha det

Jenny

Nytt år är väll lika med ny blogg...Eller?

Hej hopp!

Egentligen har jag redan en blogg fast den skrev jag mest i när jag var gravid och den handlar mest om att vara gravid och mina barn och allt som har med bebisar och göra.
Så här är det iallafall, jag kände att jag behövde nånstans att få skriva av mig och ett ställe att få ventilera mina åsikter och få skriva ner roliga men även tråkiga saker. Mitt liv är tråkigt spännande, roligt, jobbigt och underbart. Så läs, gråt och begrunda mitt liv och mitt leverne.

Ha det bra


Jenny