onsdag 19 maj 2010

Skit dålig bloggare är vad jag är...

Men det har hänt så mycket på sistone så jag har inte hunnit med att skriva. Vi börjar väll med Jossan. Hon har haft det super kämpigt med eksem och klåda sen hon var 1 månad gammal och vi har inte fattat varför. Nu vet vi varför. Hon har mjölkprotein allergi och tomat, paprika och ja allt i mat väg som är rött kan man väll nästan säga. Hon har förmodligen fler allergier men dom gör inga pricktester förrän lill fisen är helt fri ifrån eksemen vilket verkar vara nära nu. Att försöka hitta åt mat som Jossan kan äta är ju inte det allra lättaste kan man ju lugnt säga. Hade hon "bara" varit allergisk mot mjölkprotein så hade det varit betydligt fler burkar att välja mellan men se sån tur har ju inte lill skruttan tyvärr. 2 burkar i hela Strömsund har jag hittat åt som passar in i Jossan mjölk och rödmat allergi (konstigt med benämningen rödmat men jag orkar inte skriva ut en förklaring igen). Kul, eller kanske inte. Men jag ska lära mig allt om denna allergi oxå ska jag laga maten själv helt enkelt. Men nu är det ju så att den 30:e maj åker vi ju till Rhodos ( Yihaaaaaaa) Har ju längtat järnet efter denna resa men nu kommer det ju ett problem. Från att ha varit helt inställd på att köpa barnmat i Grekland till att inse att man måste handla all mat innan vi åker och dessutom kommer damen inte få allt för stor variation i matväg kändes ju inte helt underbart om man säger så. Men vad ska man göra. Jänt stackaren måste ju få äta hon med. Men som sagt allt går bara man vill. Och nu till nått roligare. Jag håller på att ta körkort. Jag har varit i Vilhelmina på intensiv kurs dom senaste två veckorna och ska tillbaks nu på Söndag och vara där till på fredag för jag har nämligen får både teori och uppkörnings tid. Kan inte beskriva hur lycklig jag är över detta och hur fantastiskt roligt det är att köra bil. Jag längtar oerhört mycket vill jag lova tills jag har detta efterlängtade körkortet. Det är frihet att kunna sätta barnen i bilen och kunna skjutsa dom eller bara ta bilen in till Östersund eller hälsa på kompisar som bor i byarna runt omkring utan att behöva be andra människor i min närhet och skjuts eller passa en buss tid. Jag hoppas innerligt att jag har körkortet i min hand eller åtminstone papperet där det står att jag har tagit körkortet. Hoppas, hoppas, hoppas!!!!!!
Nä nu ska jag fortsätta plugga teori mina vänner.

Ha det bäst!

Kram kram

onsdag 24 mars 2010

Att trassla in sig i ett hav av lögner

Är ju inte så smart kan man ju tycka men det är många som lyckas göra det ändå. Jag minns själv när man var yngre och skulle på nån fest och man var tvungen att fråga mamma och pappa om lov först. Jag sa aldrig att jag skulle på fest för då skulle jag definitivt inte få gå iväg nånstans så man stod där och hävde ur sig ett hav av lögner om vad man skulle göra och det var ju oftast ganska långt ifrån sanning men man ville ju så gärna gå. Min mamma och pappa var ju inte dum och begrep väll mer än vad jag trodde men som sagt det var ju ändå lögner. Ibland blev man ju påkommen oxå av att man ljög och då blev det ju konsekvenser. Mina föräldrar har alltid sagt att man ska stå för det man säger. Och man ska inte ljuga. Och ljuger man ska man ha vett att be om ursäkt. Och det har jag lärt mig. Visst jag drar till nån vitlögn lite då och då. Så är det, jag är inte mer än människa. Men när det kommer till att ljuga om andra människor blir jag fly förbannad. Man ska passa sig för vad man säger om en annan människa. Och far man med osanningar om en människa så ska man ha klart för sig att sånt kan ge ödesdigra konsekvenser. Jag brukar ta det mesta med en nypa salt. Det är ingen mening i att rota och vältra sig i andras olyckor. Jag mår inte bättre av det iallafall. Jag har nog med att hålla rätt på vad jag själv gör och har ingen som helst rätt att lägga mig i andras liv om det förstås inte handlar om att ett barn blir misshandlat eller så. Men det är en annan sak. Det jag vill komma till är att jag är inte av behov att hänga ut andra människor offentligt. Jag är inte i behov att göra ner nån offentligt och jag är i definitivt inte behov av att ljuga om andra. Jag tror på detta engelska ordspråk : What comes around, goes around. Så är det. Förr eller senare får du sota för det du gör som inte är snällt.

Ha det gott

tisdag 23 mars 2010

Meningen med en blogg är väll att...

Man ska få ventilera det man vill ventilera och att man skriver det man vill skriva. Jag är inte dum och begriper ju helt fullt och fast andra människor läser det man skriver. För mig kvittar det vem som läser det här eller ej. Jag skriver för att jag mår bättre av att skriva av mig. Jag drar inte heller min livs historia varje dag så några större hemligheter avslöjas inte heller. Och förresten har jag inga många av den varan heller. Jag behöver inte heller kolla upp vilka det är som läser min blogg för det är totalt ointressant. Oavsett om man är vän, ovän eller okänd så har det ingen betydelse för jag skriver ändå inte om nått som är "hemligt". Jag är den jag är och står för det fullt och fast. Gillar man inte det så är det så, jag mår inte dåligt av att inte vara älskad och omtyckt av alla människor. Man behöver inte älska alla så enkelt var det med det. Jag har mina familj,vänner och släkt det räcker gott och väl för mig.

Ha det gott

lördag 20 mars 2010

Reflektioner i natten

Jag är en person som i många avseende har dåligt samvete över en massa saker. Jag har dåligt samvete för att jag ibland inte kan hjälpa anhöriga när dom har det trassligt ekonomiskt. Jag har dåligt samvete för att jag ibland blir deprimerad och har svårt att se och höra vad andra känner och tycker. Jag har dåligt samvete för att jag inte leker tillräckligt mycket med mina barn. Jag har dåligt samvete för en massa saker. En del saker vet jag att jag inte kan göra så mycket åt. Jag bara är sån som person. Bra eller dåligt? Ja det vet jag faktiskt inte. Jag kan slå knut på mig ibland bara för att vara mina nära till lags. Och sen kan jag i samma veva bli förbannad över att det känns som om jag ställer upp för dom men får inget tillbaks. Konstigt va? Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta ekorrhjul ärligt talat. För det är sån jag alltid har varit och sån jag vill vara fast i små portioner. Jag vill vara den som hjälper i den mån jag kan. Jag vill att andra människor ska kunna känna förtroende för mig. Jag vill att min familj alltid ska känna att jag älskar dom över allt annat på denna jord. Jag vet inte vad som är bäst. Att vara snäll och mjäkig och i många avseenden dum snäll eller bestämd och kall och inte bry sig i nått. Jag vet inte. Vet du?

Sjuk, sjuk och åter sjuk

Min fredag började inte bra kan jag säga. Isabelle hade klagat och gråtit över att hon hade ont i öronen hela natten så jag insåg ganska snabbt att det var läge att ringa till Hälsocentralen. Och jag ringde och ringde och ringde. Efter en timme fick jag iallafall knappa in mitt telefonnummer. Sen var det bara att vänta på att nån ifrån HC skulle ringa upp. Efter en timme ringde en sköterska upp och fick typ en halvtimme på oss att ta oss upp till HC. Fick ringa en taxi för att hinna eftersom min mamma som skulle skjutsa oss inte svarade på mobilen (har tyvärr inte inför skaffat mig ett körkort än). Väl däruppe så kollade dom öronen och vänster öra hade det redan gått hål i och höger öra var kraftigt inflammerat. Vi blev hemskickad med antibiotika. Väl hemma så får Isabelle 40 i feber och mår allmänt taskigt. Som tur var så somnade tösen efter antibiotika och alvedon och sov bort febern. Tyvärr äter inte hon något bra. Hon äter inget alls närmare bestämt. Jag får iallafall i henne vatten och dricka och sånt men mat, godis, chips m.m. äts det en tugga av och sen ska hon inte ha nått mer. Jag tänker se om det inte blir bättre till på måndag och har hon inte börjat äta tills dess så ska vi baske mig upp till HC igen för då är det inte enbart öronen som spökar. Idag är det ju dags för körslaget på 4:an. Jag älskar körslaget. Hade jag kunnat hade jag själv velat vara med i en kör. Nä nu ska jag ta och byta på minstingen som sitter och grimaserar för glatta livet. Misstänker att det har hänt nått där bak.

Ha det gott

måndag 15 mars 2010

Tjejligan är sjuk

I lördags morse vaknade Josefine med täppt näsa och feber, en stund senare kom Isabelle in och hon hade oxå feber vilket jag redan hade misstänkt då hon hade haft krupphosta på natten. Och själv var jag inte heller så pigg och alert. Jossan har varit relativt pigg ändå fast hon har haft feber och Isabelle ja hon är alltid sig själv om hon inte har över 40 i feber. Men Isabelle vägrar att äta när hon har minsta lilla feber i kroppen. Jossan har ätit med god aptit men sovit otroligt dåligt. På över 48 timmar har jag sammanlagt sovit 3 timmar. För lite kan man ju tycka men vad ska man göra när dom små är sjuk? Det är bara att gilla läget. Har fruktansvärt ont i kroppen, dock ingen feber. Jag har ytterst sällan feber oavsett hur dålig jag är. Jag har inte haft feber sedan jag var 5 år faktiskt. Märkligt det där. Imorgon ska jag in till Östersund för att göra magnetröntgen på bäcken och ländrygg. Känner mig inte alls motiverad över att sitta på en buss och vänta i flera timmar och sen buss hem igen. Men far jag inte in på den här tiden nu så lär det ju dröja 2-3 månader till innan jag får en tid igen. Nä nu ska jag prova vila en stund med barnen.


Ha det gott

onsdag 10 mars 2010

Varför lägger man inte ner socialtjänsten?

Alltså jag måste bara få ur mig den här skiten. Jag har en anhörig som har haft det ganska kämpigt det senaste året kan man lugnt säga. Han har mist sitt jobb han har fått ett nytt blivit varslad varit utan pengar till och från och mer eller mindre behövt ta hjälp ifrån oss andra i denna familj. Nu är våra resurser slut och han och hans sambo var till slut tvungen att vända sig till socialtjänsten här i Strömsund. Jag tror jag talar för en stor majoritet av befolkningen när jag säger att man bara vänder sig till soc som sista utväg. Man vill helt enkelt inte bli klassad som socialfall eller ta hjälp därifrån för att det helt enkelt känns förnedrande. Han ringde 2 februari och talade om att dom inte hade haft en inkomst (Han och hans sambo alltså) sedan i december och nu behövde dom verkligen hjälp. Han fick akut tiden en månad senare den 1 mars. När han väl kommer upp dit så blir han ganska bra bemött och av handläggaren och den handläggaren lovade att dom skulle hjälpa till och förstod att det här inte gick längre och att det var självklart att dom skulle få den hjälp dom behövde. Det gick ett par timmar efter att han hade varit där då den här handläggaren ringer och säger att dom inte tänker hjälpa dom. För hon hade pratat med sin grupp som hade sagt att dom inte var berättigad nån hjälp. Det är nu cirkusen börjar på allvar. Min mamma ringer socialstyrelsen för att höra om detta är rätt och riktigt för dom blev helt knäckt. Dom i sin tur vill att dom ska göra en anmälan så dom får granska ärendet. Dagen efter ringer handläggaren igen och vill ha in mer papper ( och varför då kan man ju undra eftersom att dom redan hade gjort avslag på deras ansökan ) från 1 år tillbaka. Då blev jag mer eller mindre rosenrasande och ringde socialstyrelsen och undrade om det får gå till på detta viset. Nej det fick det ju givetvis inte och dom undrade på socialstyrelsen vad soc skulle med papper (så som el, lönespecer m.m.) från ett år tillbaka. Det var inte relevant. Det dom ska göra är att gå tillbaka är två månader tillbaka i tiden inte 1 år. Iallafall så ringde soc till dom nån timme efter jag hade pratat med socialstyrelsen och helt plötsligt skulle gå med på att ge dom ett matbidrag på 740 kr. Mycket underligt kan man ju tycka från att ha gett avslag till allt till att ge dom ett matbidrag. Samt att soc skulle prata med kommunen om att ge dom uppskov med vattnet så att vattnet inte stängdes av. Idag ringer soc igen och talar om för dom att dom inte tänker hjälpa han med vattnet utan att dom kommer att låta kommunen stänga av det eftersom att dom inte har några barn. Och fast dom förklarade att huset är vattenburet och att huset kommer att frysa sönder så talade denna handläggare om ( detta var en annan handläggare än den första ska tilläggas ) att det brydde dom sig i och tog ingen hänsyn till det. Och förresten säger handläggaren att det är ingen mening att du anmäler detta till socialstyrelsen för då tänker vi nita dit dig om det blir en rättslig process. Säger man så? Lägg ner skiten. För soc i strömsund gör ingen nytta iallafall.

Ha det gott