Igår läste jag en artikel i aftonbladet om jag inte minns helt fel. Den handlade om en liten bebis som hade fått andningsuppehåll när hon var 3-4 veckor gammal (kom inte ihåg exakt ålder) och tyvärr hade den här lilla bebisen lyckats få en hjärnskada pågrund av syrebristen. Nu är det så att läkarna vill stänga av andnings hjälpmedlen som den här lilla flickan har. Men föräldrarna vill inte. Och det förstår jag för hon har reflexer och hon tittar och reagerar. Dom hade till och med fått tagit upp henne och badat henne. Men läkarna säger att hon kommer att vara ett kolli och att hon inte kommer få ett värdigt liv. Ja alltså jag känner mig oerhört lyckligt lottad att jag inte är i dessa föräldrars tragiska sits önskar ju givetvis att jag aldrig hamnar i den heller. Jag vet ärligt talat inte hur man skulle ställa sig till i det här. Jag skulle kämpa livet ur mig för att mitt barn skulle få leva. Jag skulle ta minsta lilla framsteg som en lotterievinst och kämpa ännu hårdare. Jag förstår föräldrarna så väl. Men när ska man sluta kämpa? Har alltid läkarna rätt i det dom säger? Jag hoppas iallafall innerligt att mirakel inträffar och att den här bebisen inte är så dålig som dom säger. Hon är ju bara en bebis. Jag önskar innerligt att det fanns en möjlighet att se till så hon blev frisk igen.
Ha det gott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar