Sur och grinig

Ja jag vet. Det är ingen mening men jag har en sån dag idag. Jag är små less och vet inte vad jag vill göra och tyvärr har väll mitt humör smittats av på stackars Isabelle. Ja det var ju inte riktigt meningen men jag har svårt att dölja vilket humör jag är på eftersom att jag fortfarande inte riktigt är frisk ifrån deprissionen. Och nej det är inte ofta jag är på det här humöret. Jag blir så här när det blir för mycket av allt. Jag fixar inte riktigt när det blir för mycket motgångar jag blir stressad och får lite ångest och då brukar jag bli på ett mindre bra humör. Jag har aldrig tagit ut det över barnen för det skulle jag aldrig förlåta mig för men jag blir ganska distanserad och det gillar inte Isabelle alls av förståeliga skäl. Jag har faktiskt inte mått så bra som jag gör nu på nästan ett och ett halvt år. Så ja dom här dagarna kommer mer och mer sällan men när dom kommer så skulle jag helst vilja stänga in mig i ett rum och vara ifred. Just nu mår jag mest dåligt av att så mycket saker har gått sönder och vi har varit tvungen att laga bilen till exempel och nu kom M hem med sina glasögon som hade gått sönder och som behöver fixas och det blir ju en relativt dyr utgift till och sen ligger vi knappt plus minus noll nu eftersom att vi la ut över 10000kr på bilen plus några tusen till på lite andra grejor som gått sönder förra månaden och det känns inget kul. Och tack vare att M var vabb ledig förra månaden så får han knappt nån lön som är nått och FK har beslutat att trots att jag var sjukskriven för just deprission förra månaden så skulle jag då ändå klara av att ta hand om barnen när dom är sjuk så där får vi inga pengar ifrån heller. Ja det känns som inget kul iallafall. Jag vet att vi kommer att klara oss. Det gör vi alltid och jag vet att jag alltid hurrar upp mig i onödan. Men ja jag får panik över sånt här. Det blir för mycket helt enkelt och nu känner jag bara att just idag kan jag inte tackla det riktigt.