När jag har mycket motgångar

Så brukar jag titta på en del bloggar för att bli påmind om att jag har det aldrig så svårt som en del människor kan ha. Ta till exempel Himlen Kan Vänta George. Om ni har sett det programmet på Svt 1 så vet ni vem jag pratar, har ni inte sett det så kan jag tala om att det är en man som inte är svår att beundra. Han har en obotlig cancer. Hans tumörer sitter tyvärr i huvudet. Han har en kämpa vilja utan dels like och vill inget hellre än att leva. Trots att han har väldigt ont och döden nosar han i hälarna så är han för det mesta positiv och glad och försöker leva livet fullt ut. Han tror på att det kommer komma ett botemedel och har gett sig fasiken i att han ska leva tills dess och bli frisk. Nåt annat existerar inte. Han har en underbar fru som stöttar han i vått och torrt och dom vill gärna skaffa barn. Och jag hoppas innerligt att han få uppleva den glädje det är att få ett barn i sitt liv. Då kommer jag på mig själv hur självömkande man är som människa. Jag skäms nästan för att jag tycker synd om mig själv när jag mår dåligt över pengar och annan skit.