Reflektioner i natten

Jag är en person som i många avseende har dåligt samvete över en massa saker. Jag har dåligt samvete för att jag ibland inte kan hjälpa anhöriga när dom har det trassligt ekonomiskt. Jag har dåligt samvete för att jag ibland blir deprimerad och har svårt att se och höra vad andra känner och tycker. Jag har dåligt samvete för att jag inte leker tillräckligt mycket med mina barn. Jag har dåligt samvete för en massa saker. En del saker vet jag att jag inte kan göra så mycket åt. Jag bara är sån som person. Bra eller dåligt? Ja det vet jag faktiskt inte. Jag kan slå knut på mig ibland bara för att vara mina nära till lags. Och sen kan jag i samma veva bli förbannad över att det känns som om jag ställer upp för dom men får inget tillbaks. Konstigt va? Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta ekorrhjul ärligt talat. För det är sån jag alltid har varit och sån jag vill vara fast i små portioner. Jag vill vara den som hjälper i den mån jag kan. Jag vill att andra människor ska kunna känna förtroende för mig. Jag vill att min familj alltid ska känna att jag älskar dom över allt annat på denna jord. Jag vet inte vad som är bäst. Att vara snäll och mjäkig och i många avseenden dum snäll eller bestämd och kall och inte bry sig i nått. Jag vet inte. Vet du?