Att trassla in sig i ett hav av lögner

Är ju inte så smart kan man ju tycka men det är många som lyckas göra det ändå. Jag minns själv när man var yngre och skulle på nån fest och man var tvungen att fråga mamma och pappa om lov först. Jag sa aldrig att jag skulle på fest för då skulle jag definitivt inte få gå iväg nånstans så man stod där och hävde ur sig ett hav av lögner om vad man skulle göra och det var ju oftast ganska långt ifrån sanning men man ville ju så gärna gå. Min mamma och pappa var ju inte dum och begrep väll mer än vad jag trodde men som sagt det var ju ändå lögner. Ibland blev man ju påkommen oxå av att man ljög och då blev det ju konsekvenser. Mina föräldrar har alltid sagt att man ska stå för det man säger. Och man ska inte ljuga. Och ljuger man ska man ha vett att be om ursäkt. Och det har jag lärt mig. Visst jag drar till nån vitlögn lite då och då. Så är det, jag är inte mer än människa. Men när det kommer till att ljuga om andra människor blir jag fly förbannad. Man ska passa sig för vad man säger om en annan människa. Och far man med osanningar om en människa så ska man ha klart för sig att sånt kan ge ödesdigra konsekvenser. Jag brukar ta det mesta med en nypa salt. Det är ingen mening i att rota och vältra sig i andras olyckor. Jag mår inte bättre av det iallafall. Jag har nog med att hålla rätt på vad jag själv gör och har ingen som helst rätt att lägga mig i andras liv om det förstås inte handlar om att ett barn blir misshandlat eller så. Men det är en annan sak. Det jag vill komma till är att jag är inte av behov att hänga ut andra människor offentligt. Jag är inte i behov att göra ner nån offentligt och jag är i definitivt inte behov av att ljuga om andra. Jag tror på detta engelska ordspråk : What comes around, goes around. Så är det. Förr eller senare får du sota för det du gör som inte är snällt.

Ha det gott